onsdag 19 november 2014

Barnkonventionen och #glasögonuppropet






20 november firar Barnkonventionen 25 år, och Majblomman passar på att dra upp volymen för #glasögonuppropet! I dag får inte barn över åtta år glasögon, trots att de har synfel. De får i princip ”välja” mellan att se suddigt och att ha föräldrar med resurser. Det är en ojämlik ordning, som många svenskar ifrågasätter. Enligt en ny enkät från Sifo på Majblommans uppdrag, tycker åtta av tio att även barn över åtta år ska ha rätt till glasögon. Samma signaler får vi i sociala medier.

Enkelt uttryckt är bakgrunden till åldersindelningen att barns syn utvecklas till tioårsåldern. Synfel som inte rättas till i tid kan aldrig justeras i vuxen ålder. Men senare synfel kan så klart också uppträda, och påverka äldre skolbarns och gymnasieungdomars studier. Långsiktigt riskerar okorrigerade synfel att försämra unga människors förutsättningar för högskolestudier och i yrkeslivet.
”Eleverna får sitta längst fram och huvudvärkstabletter är gratis hos skolsyster”
Så säger en av alla lärare och skolsköterskor som är verksamma i Majblommans 650 lokalföreningar. De vittnar dagligen om problemet med barn som inte hänger med i skolan av det simpla skälet att de saknar glasögon.
Majblomman menar att kostnadsfria barnglasögon borde vara lika självklart som att diabetiker och astmatiker får fria läkemedel, eller att hörselskadade får subventionerade hörapparater. Men barn med synfel har länge behandlats styvmoderligt av det offentliga. Majblommans senaste kartläggning visar att de flesta regioner envisas med att debitera äldre skolbarn varierande belopp.
Systemet som ska hjälpa barn med synfel är orättvist och trögt. Sedan Majblomman larmade första gången har många barn sannolikt fått traggla sig igenom hela grundskolan utan glasögon i perioder. På nio år har inte ett enda landsting lyckats genomföra fulla subventioner. Det är inte rimligt. 
Landstingens rigida tillämpning kan ifrågasättas gentemot både hälso- och sjukvårdslagen och skollagen, vilka i sin tur ska tolkas utifrån Barnkonventionen. Sammantaget ger dessa alla barn rätt till hjälpmedel vid funktionsnedsättning, liksom till utbildning på likvärdiga villkor.
Majblommans dokumenterade erfarenhet av barnfattigdomens strategier är att barn förringar sina egna behov, i syfte att hjälpa och skydda familjen. De tar ansvar genom att ”inte behöva” glasögon, trots huvudvärk och svårigheter. Att glasögon idag inte kan förskrivas som kostnadsfritt hjälpmedel eller medicinsk behandling är oacceptabelt.
Vi på Majblomman förväntar oss att svenska politiker på regionalnivå tar tag glasögonfrågan en gång för alla. Att ge barns optimala studieförutsättningar gynnar den svenska skolan som institution, och är ytterst en fråga om barns rätt till hälsa och utbildning, med stöd i Barnkonventionen.

 

måndag 27 oktober 2014

Höstlov och budget ur barnperspektiv






Just nu är det höstlov för många barn; som förhoppningsvis får en vecka fylld med trevliga, vilsamma inslag. Deras lärare och föräldrar kan samtidigt smälta beskeden som finansminister Magdalena Andersson levererat i regeringens höstbudget.
Socialdemokraterna gick till val på att höja barnbidraget med 100 kronor. Detta viktiga löfte har nu gått upp i rök, vilket är mycket beklagligt. Enligt uppgift är det resultatet av förhandlingar som landat i att man prioriterat de barnfamiljer som har det allra tuffast. I stället för ökat barnbidrag blir det nu 300 kronor mer till ensamstående som har rätt till underhållsstöd. I praktiken handlar det oftast om ensamma mammor, som nu får rätt till 1573 kronor i månaden.
Vi på Majblomman välkomnar det ökade stödet till alla ensamma föräldrar som sliter för att ha råd med mat, regnställ och lördagsgodis. Men man kan ifrågasätta varför barn ska ställas mot barn. Är det verkligen rimligt att svika ett löfte till barnfamiljer med hänvisning till barnfamiljer? Genom åren har vi konstaterat att satsningar på de barn som vi möter varje dag är blygsamma. Parallellt ser vi att olika investeringar i barns utbildning, hälsa och fritid lönar sig långsiktigt. Annorlunda uttryckt finns ingen hållbar logik i att parera en satsning på de mest utsatta barnfamiljerna genom att svika löftet om höjt barnbidrag.
Vi bevittnat ofta att många av föräldrar som har lite ”för hög” inkomst för att få försörjningsstöd har mycket svårt att få ihop vardagen. För dem är barnbidraget en räddning, och behöver förbli så även i framtiden.
Barnbidraget är ett obyråkratiskt verktyg som jämnar ut skillnader mellan barn i Sverige. Det behövs mest bland dem som har det tuffast, men det betyder inte att konstruktionen bör ändras till ett behovsprövat stöd. Dels hade det inneburit fördyrad handläggning, dels hade det medfört svåra, sannolikt stigmatiserande gränsdragningar.
En glädjande nyhet med budgeten är satsningen på kostnadsfria läkemedel till alla barn. Initiativet till detta kommer från Vänsterpartiet, som dock inte driver igenom sitt besläktade löfte om kostnadsfria glasögon till barn med synfel. Majblomman är fortfarande den enda aktör som ger röst åt alla skolbarn som inte hänger med i undervisningen för att deras föräldrar inte har råd med glasögon. 
Primärt ”ägs” frågan om barnglasögon av landstingen, och vi för kontinuerligt samtal med politiker och tjänstemän som berörs. Men en satsning från regeringen hade inneburit konkret hjälp till alla barn som kommer i kläm. Det hade också varit en signal till landstingen: barns rätt att se ordentligt får inte förbli en icke-fråga.
Till sist är uppskattar vi att regeringen återinför den fria entrén på statliga muséer, och att kulturministern uttryckt att tillgänglighet för barnfamiljer handlar om både ekonomi och folkbildning. Vi gör också tummen upp för satsningen på landets kulturskolor. Mot bakgrund av Majblommans årliga kommunrapporter ser vi att barns möjlighet att musicera, måla och spela teater varierar betänkligt beroende på var de bor. Att kulturskolan nu blir billigare på många orter är mycket värdefullt. Att få utveckla sin kreativitet är minst lika viktigt som att kunna idrotta efter skolan.


 

onsdag 6 augusti 2014

Att vilja glömma sommarlovet

Att få njuta av sin barndom. Så sammanfattar en av alla mammor som Majblomman möter sin sons sommarlovsdrömmar. Hon vill göra sin pojkes liv lite mer som ”alla andras”. Hon vill kunna ge sitt barn en bussbiljett till stranden, lite sommarkläder i rätt storlek och kanske ett besök på tivoli. Hon vill skapa mysiga minnen att skriva uppsats om, när skolan börjar. 

För vuxna med fast samhällelig förankring kan det vara svårt att föreställa sig hur det är att sitta ensam i lägenheten, när mamma vikarierar och kompisarna är på träningsläger. Men för många barn i familjer med små marginaler är det långa lovet en tung period. Utöver den trygghet och struktur som försvinner när skolan stänger, saknas tid för närhet till en vuxen. Kort uttryckt hamnar dessa barn i en urjobbig situation, vars huvudingredienser är ensamhet och tristess. Något att komma ihåg, inte minst inför stundande inskolningar och upprop.

Just nu analyserar vi på Majblomman underlaget till vår årliga kartläggning av svenska kommuner ur ett barnperspektiv. Än en gång noterar vi att många kommuner växlar ner, just när barnen hade behövt dem som mest. När den faktiska och mentala trygghet som skolan står för upphör behöver barn som har det jobbigt alternativa strukturer.
 
Att helt eller delvis strypa tillgängligheten till fritids, förskola och aktiviteter på lovet vållar problem både kort och lång sikt. När barns rättigheter och behov prioriteras bort riskerar kommunerna mer långsiktiga och komplexa problem. Annorlunda uttryckt bör sommarsatsningar på barn betraktas som sociala investeringar.

Majblomman jobbar på kort och lång sikt. Vi stöttar barn ekonomiskt, här och nu. Ingen liten ska behöva drabbas av att svenska kommuner tondövt stänger butiken. Därtill jobbar vi på Majblomman gentemot dem som har möjlighet att påverka, året runt. Vi för en fortlöpande dialog med politiker och tjänstemän, och verkar just nu i sociala medier för att belysa sommarlovets baksida.

Vår erfarenhet är att mycket unga människor håller tyst om det som är jobbigt och skamligt. De barn vi stöttar är i regel medvetna om familjens besvärliga situation, och agerar inte sällan för att mildra bekymren och dölja dem inför andra. Därför väljer vi att även lyfta det individuella perspektivet. För det är egentligen inte så komplicerat att agera, när man anar att en ung människa har det jobbigt. Vårt budskap är att små initiativ ”för säkerhets skull” sällan är fel. Att slänga med extra badbyxor och bjuda med grannbarnet till stranden kanske bryter en tristess som är svår att se. Att som lärare föreslå fler uppsatsämnen än ”Mitt sommarlov” kan bespara den som haft det ensamt bekymmer. Att våga fråga hur det har varit, egentligen.  ”Små” handlingar gör stor skillnad för ett barn.
 
Därmed inte sagt att samhällets tillkortakommanden kompenseras fullt ut med enskildas insatser. Barns möjligheter till återhämtning och sysselsättning på sommarlovet är i högsta grad våra kommuners angelägenhet. 

måndag 7 juli 2014

Annie Lööf intervjuas om alla barns rätt till glasögon

Natalie:
Det är olika regler i olika landsting. De allra flesta får inte glasögon när de är över 8 år. Tycker du att alla barn har rätt till glasögon så att de kan hänga med i skolan?


Annie:
Ja, det tycker jag. Jag tycker att alla barn som inte kan läsa ordentligt ska få möjlighet till glasögon. Idag är det alla landsting utom Stockholms län där man får möjlighet till bidrag. Jag tycker det är rimligt att alla landsting faktiskt tar sitt ansvar för att barn ska få glasögon.


Natalie:
Är du beredd att kämpa för alla barns rätt till att få glasögon?


Annie:
Ja, självklart. Jag har själv stora synfel och jag har linser på mig idag. Jag vet hur svårt det är när man vaknar och inte kan se längre än en meter bort. Därför är glasögon än väldigt viktig del i att kunna hänga med i skolan. Idag har man möjlighet att kunna få hjälp om ens föräldrar har ont om pengar, kan man få hjälp genom komunen. Jag tycker också att det ska klassas som ett hjälpmedel så att alla landsting ska se till att barn får glasögon om de behöver det.


Clara:
Varför tror du att det är så få över åtta år som får bidrag till glasögon idag?


Annie:
Idag skiljer det. Om man är under sju år får man bidrag för standardglasögon, över sju år behöver man ha grova synfel för att få bidrag. Nu har vi låtit Socialstyrelsen titta på hur det ser ut i landet och kommit fram till att det ser olika ut. Jag hoppas nu att sjukvården faktiskt samordnar sig för det ska inte skilja för barn om man bor i Norra Sverige eller i södra.


Clara:
Tycker du att det ska ses som ett hjälpmedel och att synfel ska räknas som en funktionsnedsättning?


Annie:
Jag tycker glasögon ska ses som ett hjälpmedel. Det gör det inte i lagstiftningen idag och det är därför som det ser lite olika ut. Men jag vet hur det kan påverka om man inte kan läsa och ta till sig information på ett bra sätt. Även om man inte har ett gravt synfel så är det svårt att läsa därför tycker jag att man ska ta barns möjlighet att kunna gå i skolan på allvar.


söndag 6 juli 2014

Jan Björklund intervjuas om alla barns rätt till glasögon

Natalie:
Det är olika regler i olika landsting. De allra flesta får inte glasögon när de är över 8 år. Tycker du att alla barn har rätt till glasögon?



Jan:
Alla barn som behöver glasögon ska så klart ha glasögon och sen tycker jag att en del av lanstingen borde skärpa sig. I några landsting betaalr man ordentligt i bidrag till glasögon och i andra gör man det inte. Jag tycker det borde vara lika i hela landet.



Natalie:
Är du beredd att kämpa för att bar ska ha rätt till glasögon?



Jan:
Ja, alla barn ska ha rätt till glasögon. De allra flesta föräldrar har ju råd att betala glasögon åt sina barn. Men sedan finns det de som inte har råd då måste de få hjälp för barnen måste ha rätt till glasögon.



Clara:
Tycker du att synfel ska ses som en funktionsnedsättning och glasögon som hjälpmedel.



Jan:
Ja, det vet jag inte men att inte se bra är ju en funktionsnedsättning. Alla måste ha rätt att ha glasögon och är det någon som inte har råd att köpa så måste samhället hjälpa till.



Clara:
Så det ska vara ett hjälpmedel och en rättighet?



Jan:
Alla som behöver ha glasögon måste ha rätt att få det och alla som inte har råd att köpa själva de måste få hjälp och många landsting ger ju bidrag till att köpa glasögon. T.ex Stockholm gör ju det.



Clara:
Men varför är det så få över åtta år som får bidrag?



Jan:
I de allra flesta fall har ju föräldrar råd att köpa glasögon när det behövs, men senfinns det några som inte har råd och då måste samhället hjälpa till och då finns det skyldighet enligt lagen för kommunerna att hjälpa till. Alla som behvöer har rätt att få glasögon.



Clara:
Har du något konkret förslag på vad du skulle vilja göra?



Jan:
Jag tycker att alla landsting borde göra som Stockholms läns landsting och införa ett glasögonbidrag.

lördag 5 juli 2014

Jonas Sjöstedt intervjuas om alla barns rätt till glasögon

Natalie:
Det är olika regler i olika landsting. De allra flesta får inte glasögon när de är över 8 år. Tycker du att alla barn har rätt till glasögon så att de kan hänga med i skolan?



Jonas Sjöstedt:
Ja, jag tycker det är en rättighet och när vi har gjort vårt förslag till budget för Sverige, har vi satt av pengar så att barn ska kunna få gratis glasögon i hela landet och gratis medicin upp till att man är 18 år. För det händer faktiskt att barn och deras familjer inte har råd att hämta ut mediciner.



Natalie:
Är du beredd att kämpa för barns rätt till glasögon?



Jonas:
Ja, det tycker jag absolut. Det är en viktig rättvisereform, alla ska kunna hänga med i skolan, alla ska kunna delta i alla aktiviteter. Det ska inte bero på om familjen har råd med glasögon eller inte.



Clara:
Tycker du att det ska ses som ett hjälpmedel och att synnedsättning betraktas som en funktionsnedsättning?



Jonas:
Ja, i den meningen att man ska ha rätt till att få hjälp med att få glasögon. Jag tycker det är självklart och det finns väldigt bra exempel på landsting som genomfört det. Vi har själva genomfört den i Östergötland. Men det ska inte bero på var du bor om du får hjälp med glasögon.



Clara:
Varför tror du att det är så få över åtta år som får bidrag till glasögon idag?



Jonas:
Jag tror att det beror på att man vill spara pengar på fel saker och ibland kanske det beror på att man inte känner till problemet.


fredag 4 juli 2014

Statsminister Fredrik Reinfeldt intervjus om alla barns rätt tillglasögon



Natalie:
Det är olika regler i olika landsting när det gäller barns glasögon. De allra flesta får inte bidrag till glasögon, när de är över åtta år. Tycker du att barn har rätt till att få glasögon, så att de kan hänga med i skolan?


Fredrik:
Det är självklart viktigt att man ska kunna se, och för det behöver många glasögon. Men jag har tittat lite på detta och jag har sett att vi nu har beslut sedan i juni*, och att landsting ska ge bidrag, vilket jag tycker är bra. Landstingen är ju olika, men Socialstyrelsen som har hand om det – det är en myndighet i Sverige – har sagt att de ska bli bättre på att samordna vilka bidrag de ger.** Och det hoppas jag att de följer.

Natalie:
Men du är säker på det? Att de ska?
Fredrik:
Jag har sett att de från juni har infört ett bidrag, och att det du frågar om, nämligen att det är lite olika, har de fått påpekanden om att de behöver prata med varandra för att se till att vi har mindre olikheter.
Natalie:
Men är du beredd att kämpa för barns rätt att ha glasögon?
Fredrik:
Ja, fast det är ju från de här utgångspunkterna som du frågar mig, så är det ju en fråga som är kopplad till landsting. Och jag har ju kandiderat till riksdag och sitter i regering, och landstingen har ju då ett eget ansvar, ett eget val för övrigt, där man röstar i september. Men Socialstyrelsen är en statlig myndighet – de som ser till att det ska vara så lika som möjligt. Utgångspunkten för din fråga håller jag med om. Det är klart att man måste kunna se, och för det behöver många glasögon.
Clara:
Men du är ändå statsminister – det måste finnas något du kan göra för att påverka landstingen?
Fredrik:
Ja, fast jag tycker att det är välkommet att de har infört det här, stödet ifrån juni, att det har skett en utveckling där. Sen finns ju det här med i bedömningar man gör av försörjningsstöd och liknande, ser till att det finns tillgång till glasögon och liknande, för dem som behöver.
Clara:
Men tycker du att det ska ses som ett hjälpmedel, att alla synfel ska räknas som en funktionsnedsättning?
Fredrik:
Jag tycker att det är bra de regler vi har, att det finns möjlighet till ett bidrag att det vägs in när man bedömer försörjningsstöd. Och det är därför vi också svarar som vi gör nu, noterar att det ges ett sånt här stöd nu från juni, och det är viktigt att vi får likartad behandling över landet.
Clara:
Men varför är det då så få över åtta år som får det här bidraget i dag då?
Fredrik:
Ja, då får vi i så fall se vad det är för typ av bedömning man har gjort. Men det är ett bidrag som har införts nu från juni, ganska nära i tiden. Och sedan så måste man då se i uppföljning om de gör någon förändring, och om de följer de här instruktionerna eller snarare påbudet som man har fått från Socialstyrelsen.
(*Landstinget i Stockholm har infört ett glasögonbidrag för barn under åtta år från 1 juni 2014)(** Socialstyrelsens rapport från 2013)